Recept - så funkar det
Gummi är en polymer som framställs genom en process som kallas vulkanisering. Men för att kunna vulkanisera ett gummi och samtidigt ge det specifika egenskaper krävs flera olika kompenterer som tillsammans bildar ett recept. Varje recept i sig är unikt och varierar beroende på vilka egenskaper som eftersöks men även vilken tillverkningsprocess som ska användas under själva vulkaninseringen, exempelvis injektions- eller kompressionsgjutning.
Men i grund och botten utgår man alltid från någa baskomponenter i recpetstrukturen som alla har olika uppgifter.
Råmaterial: Basen för gummi är vanligtvis naturgummi eller syntetiskt gummi så som butadiengummi eller styrengummi. Naturgummi extraheras från latexsaften från gummiträd medans syntetiska gummi är oljebaserat och framställs industriellt.
Fyllmedel: Fyllmedel används för att förstärka gummit och förbättra dess mekaniska egenskaper. Vanliga fyllmedel är kimrök, krita och kaolin. Fyllmedel tillsälts ofta för att öka gummits styvhet, slitstyrka och rivhållfasthet.
Åldringsskydd: Stabilisatorer används för att förhindra nedbrytning av gummit genom att skydda det mot oxidation eller termisk nedbrytning. Vanliga stabilisatorer är antioxidanter och anti-ozonmedel. Dessa hjälper till att skydda gummit och öka dess livslängd.
Mjukgörare: Mjukgörare används för att öka flexibiliteten och mjukheten hos gummit. Detta ger både en mjukare slutprodukt men det hjälper även till att möjliggöra formning och bearbetning av gummit.. Mjukgörare kan vara olika typer av oljor eller vaxer som minskar friktionen vid bladning och barbetning.
Vulkmedel: Vulkanisationsmedel används för att som namnet antyder kunna vulkanisera gummi. De vanligaste vulkmedlen är svavel, perioxid och metalloxider. Själva vulkaniseringsprocessen innebär uppvärmning av gummit till en viss temperatur som leder till att svavelbindningar bildas som ger gummit dess elastiska egenskaper.
Genom att kombinera och dosera rätt mängd av de olika basdelarna kan man skapa gummi med olika egenskaper såsom elasticitet, flexibilitet, slitstyrka och kemisk resistens.
Receptuppbyggnaden för gummi kan variera beroende på vilken typ av gummi som tillverkas och vilka specifika egenskaper som man vill uppnå.
Men i grund och botten utgår man alltid från någa baskomponenter i recpetstrukturen som alla har olika uppgifter.
Råmaterial: Basen för gummi är vanligtvis naturgummi eller syntetiskt gummi så som butadiengummi eller styrengummi. Naturgummi extraheras från latexsaften från gummiträd medans syntetiska gummi är oljebaserat och framställs industriellt.
Fyllmedel: Fyllmedel används för att förstärka gummit och förbättra dess mekaniska egenskaper. Vanliga fyllmedel är kimrök, krita och kaolin. Fyllmedel tillsälts ofta för att öka gummits styvhet, slitstyrka och rivhållfasthet.
Åldringsskydd: Stabilisatorer används för att förhindra nedbrytning av gummit genom att skydda det mot oxidation eller termisk nedbrytning. Vanliga stabilisatorer är antioxidanter och anti-ozonmedel. Dessa hjälper till att skydda gummit och öka dess livslängd.
Mjukgörare: Mjukgörare används för att öka flexibiliteten och mjukheten hos gummit. Detta ger både en mjukare slutprodukt men det hjälper även till att möjliggöra formning och bearbetning av gummit.. Mjukgörare kan vara olika typer av oljor eller vaxer som minskar friktionen vid bladning och barbetning.
Vulkmedel: Vulkanisationsmedel används för att som namnet antyder kunna vulkanisera gummi. De vanligaste vulkmedlen är svavel, perioxid och metalloxider. Själva vulkaniseringsprocessen innebär uppvärmning av gummit till en viss temperatur som leder till att svavelbindningar bildas som ger gummit dess elastiska egenskaper.
Genom att kombinera och dosera rätt mängd av de olika basdelarna kan man skapa gummi med olika egenskaper såsom elasticitet, flexibilitet, slitstyrka och kemisk resistens.
Receptuppbyggnaden för gummi kan variera beroende på vilken typ av gummi som tillverkas och vilka specifika egenskaper som man vill uppnå.